t att utdöma skadestånd, åtminstone inte intill det positiva kontraktsintresset, vilket Ramberg och Ramberg också är överens om. Lehrbergmenar däremot att ogiltighet är den vanligaste rättsföljden men att inskränkande av förpliktelser, jämkningar, kan bli aktuellt med stöd av förutsättningsläran. Det är dock inte särskilt vanligt vid en jämförelse med 36 AvtL.228Syftet med förutsättningsläran är att, i större utsträckning än vid tillämpningav ogiltighetsreglerna, befria en avtalspart från dennes avtalsförpliktelser vidoriktiga antaganden om förhållandena vid tidpunkten då avtalets ingås (oriktiga eller felaktiga229 förutsättningar) eller händelseutvecklingen därefter(bristande förutsättningar).230 I icke juridiska termer; oriktiga innebär sådanaförutsättningar om vilka avtalsparten misstagit sig från början och bristande223Adlercreutz och Mulder (2013) s. 90; Jfr. Ramberg och Ramberg (2016) s. 213 f.; Sebl.a. NJA 1985 s. 178, NJA 1996 s. 410 och NJA 1999 s. 575.224Lehrberg (2014) s. 247.225Bernitz (2013) s. 149.226Lehrberg menar att ogiltighet är en felaktig benämning och att man istället bör användasig av uttrycket overksamt, dvs. att avtalet förklaras overksamt. Eftersom man i rättspraxisoch att Adlercreutz, Bernitz, Ramberg och Ramberg benämner det som ogiltighet har jagvalt att använda mig av denna terminologi. Se Adlercreutz och Gorton (2011) s. 293; Bernitz (2013) s. 151; Ramberg och Ramberg (2016) s. 212; NJA 1985 s. 178; NJA 1989 s.614.227Ramberg och Ramberg (2016) s. 212.228Lehrberg (2014) s. 266 f.; Jfr. NJA 1989 s. 614.229Lehrberg benämner det som felaktiga förutsättningar medan Ramberg och Ramberg benämner det som oriktiga förutsättningar. Se Lehrberg (2014) s. 248 f.; Ramberg och Ramberg (2016) s. 211.230Lehrberg (2014) s. 248 f.; Ramberg och Ramberg (2016) s. 211.63innebär sådana förutsättningar som brister efter avtalsslutet.231 Begreppet förutsättning syftar prim

�n den beräknade upplåtelsetidpunkten.6.4.1 Begreppet tidpunkt i 5 kap. 3 BRLFörst och främst kan konstateras att man i förarbeten till BRL har funnit att36 AvtL är tillämpbar även vid förhandsavtal. Detta eftersom avtalet somregel tecknas mellan en förening som betecknas som näringsidkare och enbostadssökande, som i enlighet med 36 AvtL, intar en underlägsen ställningsom konsument. Dessutom ska särskild hänsyn tas till det faktum att förhandstecknaren är i behov av skydd.264Ser man till 36 AvtL och motiven till både tillkomsten av paragrafen ochvarför avtalsfrihet kan begränsas är det för att öka konsumentskyddet och262Bernitz (2013) s. 149; Lehrberg (2014) s. 248; Ramberg och Ramberg (2016) s. 213. Delade uppfattningar finns bl.a. av Hellner och Flodgren, se Förutsättningsläran 1997, JT1997-98 s. 201 ff. med hänvisning, Flodgren, Förutsättningsläran ett viktigt komplementtill avtalslagen, Avtalslagen 90 år s. 385 ff.263NJA 1996 s. 410; SOU 1974:83 s. 157; Prop. 1975/76:81 s. 128; Ramberg och Ramberg,(2016) s. 213; Adlercreutz och Gorton (2011) s. 294.264Se avsnitt 5.5.1, 5.5.3, 5.6.1 och 6.2.68skydda den svagare parten. Att då inte tolka begreppet tidpunkt snävt vore attinte tillgodose syftet bakom formkraven. Det vore helt enkelt orimligt att göraen annan tolkning än den som resulterar i att endast en kort tidsperiod böranses acceptabel som angiven tidpunkt. I enlighet med lagkommentarerna avUggla och Hjort så borde ett par veckor vara ett maximalt tidsspann. En förvidsträckt angiven tidsperiod för beräknad upplåtelse borde tolkas som oskälig då en sådan tidsangivelse resulterar i en (etiskt icke godtagbar) obalansmellan förhandstecknare och bostadsrättsförening. Föreningen får vid en förvidsträckt tidsperiod väldigt goda möjligheter att anpassa sina åtaganden, utanatt ta någon nämnvärd risk, medans det istället blir svårare för konsumentenatt anpassa sig till sina.S

k avtalstolkning i ett svenskt perspektiv, SvJT2010 s. 1-22.109LagkommentarerKarnov internet, köplagen (1990:931) 9 , Lexino djupkommentar avsnitt2.2, hämtad den 25 november 2018.Nilsson Hjort och Uggla: Bostadsrättslagen (8 juni 2017 5 uppl, Zeteo,www.wolterskluwer.se/zeteo), kommentaren till 5 kap. 3 , under rubriken01. Formkrav, hämtad den 25 november 2018.Nilsson Hjort och Uggla: Bostadsrättslagen (8 juni 2017 5 uppl, Zeteo,www.wolterskluwer.se/zeteo), kommentaren till 5 kap. 4 , under rubriken01. Ogiltighet m.m., hämtad den 23 november 2018.Ramberg och Herre: Köplagen. En kommentar (26 oktober 2018 2 uppl,Zeteo, www.wolterskluwer.se/zeteo), kommentaren till 9 , under rubriken3.5 Tiden för avlämnandet, hämtad den 25 november 2018.110RättsfallsförteckningNJA 1974 s. 660.NJA 1981 s. 1072.NJA 1985 s. 717.NJA 1986 s. 366.NJA 1986 s. 596.NJA 1987 s. 845.NJA 1989 s. 269.NJA 1989 s. 614.NJA 1990 s. 24.NJA 1991 s. 319.NJA 1996 s. 400.NJA 1996 s. 410.NJA 1997 s. 382.NJA 1999 s. 408.NJA 1999 s. 575.NJA 2004 s. 682.NJA 2005 s. 309.NJA 2006 s. 53.NJA 2007 s. 35.NJA 2008 s. 24.NJA 2008 s. 392.NJA 2010 s. 416.NJA 2010 s. 559.NJA 2012 s. 597.NJA 2012 s. 776.NJA 2013 s. 271.NJA 2014 s. 960.RH 2005:11 I och II.Stockholms tingsrätt, mål T 1893-18, dom 2018-06-21.111

eavtalet, att den fastighet hon förvärvat bostadsrätten i inte skulle kommaatt hyra ut lägenheter i andra hand. Hon menade bland annat att bostadsmiljön fick anses sämrei en hyresrättsmiljö då de boende inte är lika benägna att vara måna om sina lägenheter, samtatt hon genom att fastigheten inte kunde ses som en bostadsförening skulle komma beskattashögre på grund av sämre skattevillkor. HD angav att det faktum att köparen handlat under enväsentlig förutsättning och att detta även varit synbart för motparten, inte var tillräckligt för attförklara avtalet overksamt enligt förutsättningsläran. Domstolen bedömde att det i förevarandefall inte fanns någon anledning att gå ifrån huvudregeln avseende vilken part som skulle ansesstå risken för att förutsättningen var felaktig. Föreningen kunde nämligen inte anses ha ageratpå ett sådant vis som gjort det lämpligt att lägga över risken på denna. Avtalet ogiltigförklaradessåledes inte.I NJA 1996 s. 410 kom förutsättningsläran aldrig att tillämpas. Målet har dock gettvägledning avseende förutsättningslärans position i svensk rätt. I fallet hade aktiebolagetFriherren (Friherren) den 7 september 1989 träffat avtal med NCC Fastigheter aktiebolag(NCC) avseende förvärv av en fastighet för en köpeskilling om 12 300 000 kr. Köpetfinansierades genom ett lån av Sparbanken Första AB (Banken) med 9 300 000 kr inom en itidigare sammanhang fastställd kreditgräns, och ett lån från Första Finans AB (Finans). Den 22mars 1990 erlades köpeskillingen, varvid NCC, den 3 april 1990, med Banken som ingivareupprättade två inteckningar i fastigheten. De blivande pantbreven pantförskrevs som säkerhetför lånen. NCC:s ansökan om lagfart kom dock att förklaras vilande eftersom det markområdesom köpeavtalet avsåg inte utgjorde en registerfastighet, varpå inteckningarna i fastigheten intekunde godkännas. Friherren försattes i konkurs den 16 januari 1991. Enligt uppg

tt part i ettavtal eller betalningstransaktion normalt måste stå risken för att förutsättningen är felaktig, menatt risken ibland kan läggas över på motparten om det efter en objektiv bedömning kan anseslämpligt och rimligt. I detta fall ansåg HD att det inte fanns några skäl att frångå huvudregeln,varpå bankens utbetalning inte bedömdes ogiltig.2.4.2 Sammanfattning av förutsättningslärans position i modern rättSom följer av anförda praxis har det för förutsättningsläran kommit att utvecklas ett antalrekvisit, vilka måste vara uppfyllda för att kunna tillmäta en felaktig förutsättning rättsligrelevans. Rekvisiten anför att förutsättningen måste varit väsentlig för part och synbar förmotparten, samt att det kan anses lämplig och rimligt att lägga över risken för den felaktiga48Notera att HD i detta avseende intog samma ställning som den av Bert Lehrberg. Se avsnitt 2.4.4.17förutsättningen på motparten. Som klargjordes i NJA 1996 s. 410 är läran att se som ettkomplement till främst avtalstolkning och ogiltighetsgrunderna i avtalslagen. Den kommer påfråga först om för bedömningen relevanta villkor, uttryckliga eller tolkningsvis fastställda,särskilda regler beträffande avtalstypen eller i övrigt tillämpliga lagbestämmelser saknas. Lärantycks således ha fått ställning som en självständig rättsregel, vilken kommer i fråga först närövrig tolkningsverksamhet och relevanta rättsregler inte ger något utslag.49 Med hänvisning tilllärans hävdvunna rekvisit och denna position som rättsregel, bör det stå klart att det är denobjektiva förutsättningsläran som har tagit fäste i modern svensk avtalsrätt. Till skillnad frånUssings lära har dock relevansbedömningen utvecklats till ett sorts allmänt övervägande omvem det är lämpligt och rimligt att lägga över risken på med tanke på relevanta omständigheter,snarare än att utgöra ett moment där domstolen söker fastställa

isin avhandling lagt störst fokus på att utveckla riskrekvisitet, även kallat den slutligarelevansbedömningen. 60 Han har i likhet med Ussing sökt kartlägga de fall då en förutsättningbör tillerkännas relevans, men utgår till skillnad från Ussing från ett teleologiskt perspektiv ochutreder hur avtalsrättens olika principer påverkar relevansbedömningen.61 Lehrberg har ävenframfört en syn på lärans systematiska position i sin avhandling, och angav att den bör ses som54J Ramberg C Ramberg, Allmän avtalsrätt, 2019 s. 235 n. 44, Dotevall, Avtal s. 236 f.Adlercreutz, Avtalsrätt II s. 153.56Kleineman, JT 1996/97 s. 438.57Lehrberg, Förutsättningsläran.58Lehrberg a.a s. 174.59Bl.a. i NJA 1985 s. 178, NJA 1989 s. 614 och NJA 1999 s. 739.60Lehrberg, SvJT 1990 s.190.61Lehrberg, Förutsättningsläran s. 277 ff.5519ett komplement till främst avtalstolkning och ogiltighetsgrunderna i avtalslagen.62 Dennaställning kom även HD att anamma i NJA 1996 s. 410. Lehrbergs syn på förutsättningsläranverkar således ha influerat rättstillämparen i viss mån, om än Lehrberg även har gjort analyserav praxis för att nå sina slutsatser. Lehrberg förespråkar även att förutsättningsläran bör införasi en egen lagbestämmelse jämte övriga ogiltighetsgrunder i avtalslagen.63Trots att läran alltjämt ifrågasätts framstår således Lehrbergs objektiva lära (i stora drag)som segrare i den moderna avtalsrätten. Om läran kan anses ha en självständig funktion jämteavtalstolkning och 36 AvtL kan dock inte avgöras utan att närmare undersöka vad det är, omnågot, som skiljer dessa företeelser åt. Vad det gäller här är hur det systematiska sammanhangetnärmare ska förstås.6263Lehrberg, Avtalsrättens grundelement s. 198.Lehrberg, SvJT 1990 s. 214 f.203 Underförstådda avtalsvillkor3.1 Något om avtalstolkningDet brukar hävdas att avtalstolkning är svårt, svårt både att utföra och att tydligt d

tt söka avgöra om någon distinktiongår att uppnå mellan begreppen.3.2 Skillnaden mellan villkor och förutsättningarI den objektiva förutsättningsläran som har anammats av HD i modern tid, står det klart att läranska ses som ett komplement till avtalstolkning och ogiltighetsgrunderna i avtalslagen, och börtillämpas först när relevanta villkor, särskilda regler beträffande avtalstypen eller övrigttillämpliga lagbestämmelser saknas.81 Denna placering av förutsättningsläran som någontingutanför avtalstolkningen82 medför att förutsättningar i sig är åtskilda från avtalsvillkor. Villkorär trots allt vad som ska tolkas och fastställas vid avtalstolkning. Om en förutsättning hade varitatt likställa med ett villkor, hade förutsättningsproblematiken kunnat lösas redan vid76Se nedan under avsnitt 4.Lehrberg, Avtalstolkning s. 17 ff.78Se t.ex. NJA 2015 s. 110.79Lehrberg, a.a. s. 182 ff.80Adlercreutz Avtalsrätt II. s. 52 och 63 ff.81Se NJA 1996 s. 410.82I detta avsnitt talas om avtalstolkning som skild från utfyllningen.7725avtalstolkningen. I sådant fall hade förutsättningsläran (som den ser ut idag) blivit obsolet.83Den huvudsakliga skillnaden mellan förutsättningar och villkor är därmed tämligenokomplicerad förutsättningar är någonting som faller utanför avtalet, medan ett villkordefinieras av dess placering inom avtalets ramar. Har någonting avtalats, får det även anses havillkorats, antingen uttryckligen eller underförstått. En förutsättning präglas däremot av att deninte har tagits in som ett villkor i avtalet.I praktiken kan det dock vara svårt att dra en gräns mellan förutsättningar och justunderförstådda villkor. Ett villkor är underförstått om det inte uttryckligen framgår genom tillexempel avtalets lydelse eller annan skriftlig eller muntlig utväxling, utan istället måsteframtolkas ur relevanta omständigheter.84 Ett typexempel på ett underförstått avtalsvillko

tsakens förhållande föreligger. Gör du inte det, är det svårt att säga att du förutsätter något. Detkan dock vara svårt att avgöra ifall part har tagit ställning till en förutsättnings eventuellafelaktighet, då det måste utgöra en ytterst subjektiv och hypotetisk bedömning. Vidare verkarLehrberg ange att ett villkor är ett villkor ifall det tagits med i avtalet, eller ifall det medtillämpning av dolusregeln kommit att bli villkorat (motparten måste inse att part uppfattatavtalet på ett visst sätt). En sådan definition hänför sig till avtalets gränsdragning, där villkorligger innanför avtalet, medan förutsättningar faller utanför. Denna gränsdragningsammanfaller med en annan, som objektivisterna är stora förespråkare av, nämligengränsdragningen mellan tolkning och utfyllning. För att kunna nå någon vidare klarhet ibegreppsskillnaden villkor-förutsättningar, måste således gränsen mellan tolkning ochutfyllning undersökas.97Se NJA 1996 s. 410.Se avsnitt 4.1.3.99Se t.ex. Karlgren i SvJT 1961 s. 216.100Lehrberg, Förutsättningsläran s. 125 f.98324 Tolkning och utfyllning4.1 GränsdragningsproblematikenAtt utröna distinktionen mellan tolkning och utfyllning är ingen lätt uppgift, och något slutligtavgörande kommer knappast att göras i denna examensuppsats på 30 högskolepoäng.Gränsdragningen kan inte sökas i lagtext och ger ingen vidare vägledning i förarbeten. Defrämsta rättskällorna är praxis och doktrin, där praxis, som Samuelsson angett, tycks stödjafenomenets existens och gränsdragning på doktrin, medan doktrinen i sig utgör en kedja avhänvisningar till en och varannan som går ända tillbaka till 1800-talet.101 Det är därmed svårtatt avgöra vad som är rätt när det kommer till distinktionen mellan tolkning och utfyllning.Fenomenet som sådant är dock av vikt för ämnet i denna uppsats, eftersom den objektivaförutsättningsläran bygger på en sådan distinktion

följden av en relevant felaktig förutsättning varoverksamhet, även om läran var en del av tolkningsverksamheten. Karlgren talar således härom att beakta felaktiga förutsättningar som en del av avtalet, utan någon tillämpning av ensubjektiv förutsättningslära.Förutsättningsläran bör även ha placerats i kolumnen utfyllning just för att dessförespråkare vill att den ska nyttjas som en självständig rättsregel med tillhörande rekvisit.Enligt deras egen uppdelning i tolkning och utfyllning, kan detta således inte ske, om läran äratt betrakta som tolkning.116Karlgren, SvJT 1961 s. 216.384.4 Förutsättningslärans placering som utfyllningDet kan i praktiken vara svårt att avgöra vilken av kolumnerna tolkning eller utfyllning som ensärskild företeelse hänför sig till. Vad som kan konstateras om just förutsättningar och villkorär dock att förutsättningar enligt typexemplet om tolkning och utfyllning utgör en del av justutfyllningen. I NJA 1996 s. 410 angavs det att förutsättningsläran är ett komplement till främstavtalstolkningen, varpå läran har placerats utanför viljeförklaringen, och således utanförtolkningsverksamheten. Av detta följer det naturligen att läran är en del av utfyllningen.Förutsättningsläran är därmed att betrakta som en självständig rättsregel, vars innehåll skafastställas genom rättsliga överväganden. Dessa rättsliga överväganden har kommit att blilärans hävdvunna rekvisit och slutliga riskbedömning. Existensen av en rättsligt relevantförutsättning ger därmed svaret på vilken rättsverkan som ska tillämpas nämligenoverksamhet.117Av denna definition följer som nämnts att villkor faller innanför avtalet (får ansesvillkorat mellan parterna, antingen uttryckligen eller underförstått), medan förutsättningar fallerutanför (har inte tagits upp mellan parterna, varken uttryckligen eller underförstått).Distinktionerna är tydliga och lätta att förstå i

utsättningar tillmäts alltför stor betydelse, och således riskerar avtalsfriheten.135Vidare kan förutsättningar vara svåra att skilja från underförstådda avtalsvillkor, särskiltnär det underförstådda inte hänför sig till relevanta omständigheter i det enskilda fallet, utanföljer av sakens natur. I sådana fall är det lätt att utbyta förutsättningslärans resonemang motvad jag valt att kalla rätten att anta. Har du rätt att anta någonting i en avtalssituation, kan detnämligen även sägas att du har haft en förutsättning om det samma.136 Sådan problematik lösesenkelt i teorin, då avtalstolkning prioriteras framför tillämpning av förutsättningsläran. Förstnär det kan fastställas att antagandet inte utgör ett villkor kan en prövning enligtförutsättningsläran utföras.137 Svårigheten att skilja begreppen åt kan dock medföra attprövningen alltid stannar i avtalstolkningen, vilket som sagt inte är att föredra för anhängare av131NJA 1996 s. 410.Se M�ller, Foruds�tninger och Ussing, Aftaler.133Se Lehrberg, Förutsättningsläran.134Se avsnitt 4.1.1.135Se avsnitt 4.1.3.136Se avsnitt 3.2.2.137NJA 1996 s. 410.13246den objektiva förutsättningsläran. I den moderna avtalsrätten tycks även rättstillämparenskygga bort från det underförstådda, och lutar sig hellre på allmänna regler och principer i sinaavgöranden, även om domstolen måste skapa en sådan regel eller princip för att nå entillfredsställande lösning.138 Det är således svårt att avgöra om ett antagande i gränsfall skaanses utgöra ett villkor eller en förutsättning.Avslutningsvis kan det konstateras att både förutsättningsläran som den ser ut idagsläget och avtalstolkning fyller en självständig funktion jämte 36 AvtL.Förutsättningsläran utgör ett skarpare verktyg för just de situationer då part önskarogiltigförklara ett avtal på grund av felaktiga förutsättningar. Den kan kanske även prioriterasf�

r, särskiltnär det underförstådda inte hänför sig till relevanta omständigheter i det enskilda fallet, utanföljer av sakens natur. I sådana fall är det lätt att utbyta förutsättningslärans resonemang motvad jag valt att kalla rätten att anta. Har du rätt att anta någonting i en avtalssituation, kan detnämligen även sägas att du har haft en förutsättning om det samma.136 Sådan problematik lösesenkelt i teorin, då avtalstolkning prioriteras framför tillämpning av förutsättningsläran. Förstnär det kan fastställas att antagandet inte utgör ett villkor kan en prövning enligtförutsättningsläran utföras.137 Svårigheten att skilja begreppen åt kan dock medföra attprövningen alltid stannar i avtalstolkningen, vilket som sagt inte är att föredra för anhängare av131NJA 1996 s. 410.Se M�ller, Foruds�tninger och Ussing, Aftaler.133Se Lehrberg, Förutsättningsläran.134Se avsnitt 4.1.1.135Se avsnitt 4.1.3.136Se avsnitt 3.2.2.137NJA 1996 s. 410.13246den objektiva förutsättningsläran. I den moderna avtalsrätten tycks även rättstillämparenskygga bort från det underförstådda, och lutar sig hellre på allmänna regler och principer i sinaavgöranden, även om domstolen måste skapa en sådan regel eller princip för att nå entillfredsställande lösning.138 Det är således svårt att avgöra om ett antagande i gränsfall skaanses utgöra ett villkor eller en förutsättning.Avslutningsvis kan det konstateras att både förutsättningsläran som den ser ut idagsläget och avtalstolkning fyller en självständig funktion jämte 36 AvtL.Förutsättningsläran utgör ett skarpare verktyg för just de situationer då part önskarogiltigförklara ett avtal på grund av felaktiga förutsättningar. Den kan kanske även prioriterasför de fall då part yrkat på ogiltighet enligt förutsättningsläran i första hand. Avtalstolkningenå sin sida kan användas för att fastställa avtalsinnehåll som ej ans

ingsläran. Att läran tillämpas sparsamt medför dock inte att den inte fyller någonsjälvständig funktion. Att det i få fall kan tillåtas att en felaktig förutsättning erkänns relevansutesluter inte heller behovet av en förutsättningslära.Som har konstaterats bör förutsättningsläran i vart fall fylla en självständig funktionjämte 36 AvtL, då verksamheterna tar sikte på olika rättsliga bedömningar.143 Läran kankanske till och med prioriteras för de fall det föreligger en felaktig förutsättning och part haryrkat på ogiltighet eller overksamhet.Det är svårare att urskilja en självständig funktion för läran jämte avtalstolkning,eftersom det som sagt kan vara svårt att skilja mellan underförstådda villkor och förutsättningar.Om en förutsättning kan ses som ett villkor, har avtalstolkningen företräde, vilket i sin turutesluter en tillämpning av förutsättningsläran.144 Det faktum att förutsättningar skiljts frånvillkor enligt NJA 1996 s. 410, klargör emellertid att det finns en distinktion mellan begreppen.Att villkor och förutsättningar är olika betingade talar för att förutsättningsläran fyller ensjälvständig funktion, eftersom förutsättningsproblematiken primärt ska behandlas genomtillämpning av förutsättningsläran.145 Adlercreutz har dock angett att förutsättningar även kanbeaktas som tolkningsdata, vilka kan klargöra hur ett särskilt villkor ska förstås.146 I sådant fallbör gränsen mellan villkor och förutsättningar suddas ut, eftersom förutsättningar då kanbeaktas i avtalstolkningen. Frågan är dock om de förutsättningar som Adlercreutz talar omsnarare är att se som ett antagande om vad som avtalats, och därmed närmast tar formen somett underförstått villkor. Han ger nämligen exemplet, att antagandet eller förväntningarna omen viss produkts egenskap kan få betydelse för vad som ska anses avtalat.147 Kan det medbeaktande av relevanta omständigheter för fallet v

avtalstolkningen. Frågan är dock om de förutsättningar som Adlercreutz talar omsnarare är att se som ett antagande om vad som avtalats, och därmed närmast tar formen somett underförstått villkor. Han ger nämligen exemplet, att antagandet eller förväntningarna omen viss produkts egenskap kan få betydelse för vad som ska anses avtalat.147 Kan det medbeaktande av relevanta omständigheter för fallet visa sig att part haft fog för dessa antaganden,bör det snarare röra sig om en förutsättning som kommit att bli villkorad. När Adlercreutz härtalar om förutsättningar, verkar det således inte vara som förutsättningar skilda från villkor. Detär en annan fråga om förutsättningar som inte kan anses ha villkorats ska beaktas itolkningsverksamheten.�ven om förutsättningar skulle kunna beaktas i tolkningen, borde förutsättningsläransom den ser ut idag fortsatt kunna fylla en självständig funktion som ogiltighetsregel, vilken143SOU 1974:83 s. 157NJA 1996 s. 410.145Förutsättningar bör även kunna behandlas vid tillämpning av 36 AvtL.146Adlercreutz, Avtalsrätt II s. 147.147A.st. NJA 1989 s. 614.14448part kan åberopa när denne önskar göra ett avtal overksamt på grund av en felaktig förutsättning.Det bör vara lättare att åberopa en självständig rättsregel som ogiltighetsgrund, snarare än attförsöka få den felaktiga förutsättningen att uppmärksammas i avtalstolkningen.148Avseendegränsdragningsproblematikenmellanunderförståddavillkorochförutsättningar kan även anföras att existensen av svårbedömda gränsfall inte utesluterförekomsten av tydligare fall. Finns det tillräckligt med omständigheter att härleda ettunderförstått villkor ifrån, bör det vara enklare att skilja villkor från förutsättningar. Iutsträckning är det då även lättare att avgöra om fallet ska lösas genom tolkning eller medtillämpning av förutsättningsläran. Rättstillämparens benägenhet att

orstedts juridik, 2019.Samuelsson,Joel,Tolkningochutfyllningundersökningarkringettförmögenhetsrättsteoretiskt tema, Iustus förlag, 2008.Samuelsson, Joel, Tolkningslärans gåta, Iustus förlag, 2011.Svensson, Ola, Viljeförklaring och tillitsfullmakt, JT 2015/16 s. 330 ff.Ussing, Henry, Bristende Foruds�tninger: bidrag til l�ren om formueretlige tilsagn, G E CGads forlag, 1918.Ussing, Henry, Aftaler paa Formuerettens Omraade, andra upplagan, G E C Gads forlag, 1945.Vahl�n, Lennart, Formkravet vid fastighetsköp: särskilt dess inverkan på regler omförutsättningar och fel, Stockholm, 1951.Vahl�n, Lennart, Avtal och tolkning, Norstedts juridik, 1960.Vahl�n, Lennart, Bidrag till avtalstolkningens systematik, FJFT 1964 s. 380 ff.Wilhelmsson, Thomas, Anm. Av Bert Lehrberg: Förutsättningsläran, SvJT 1989 s. 451 ff.RättsfallsregisterNJA 1921 s. 511NJA 1949 s. 134NJA 1992 s. 469NJA 1980 s. 46NJA 1981 s. 269NJA 1985 s. 178NJA 1989 s. 614NJA 1996 s. 410NJA 1998 s. 448NJA 1999 s. 629NJA 1999 s. 739NJA 2010 s. 559NJA 2013 s. 119055NJA 2014 s. 684NJA 2015 s. 862NJA 2018 s. 83456

lda relevansgrunder, tilläggs rättslig relevans.204HD:s uppfattning om förutsättningslärans aktualitet klargörs i NJA 1996 s.410:Förutsättningars relevans för avtalsparternas bundenhet vid ett avtalhar sedan lång tid tillbaka diskuterats i rättslitteraturen. I rättspraxisfinns ett antal avgöranden av intresse; här skall endast från nyare tidnämnas t ex NJA 1981 s 269 och 1985 s 178, jfr t ex 1957 s 770 och1974 s 508. Av bl a dessa rättsfall kan dras den slutsatsen att ogiltighetav ett avtal enligt reglerna i en allmän förutsättningslära kommer ifråga först om för en bedömning relevanta villkor, uttryckliga ellertolkningsvis fastställda, särskilda regler beträffande avtalstypen eller iövrigt tillämpliga lagbestämmelser saknas. Förutsättningsläran kanmed andra ord ses som ett komplement till främst avtalstolkning ochogiltighetsgrunderna i avtalslagen.205202Se Lehrberg (2008), s. 106.203Se Lehrberg (2008), s. 106.204Ibid.205NJA 1996 s. 410.88Förutsättningsläran har dock enligt Bruserud och Hagstr�m tradisjoneltspilt en mer aktiv rolle på entrepreiserettes område enn de fleste andrekonstraktsområder.206 Detta har enligt författarna att göra med att det somkännetecknar ett entreprenadprojekt är insatsfaktorernas komplexitet, parternas ofta långtgående interaktion och de speciella produktionsfaktorerna somär utsatta för yttre påverkan. Bruserud och Hagstr�m hänvisar till relativtfärska exempel på förutsättningsläran tillämpning i norsk rättspraxis, till exempel Rt. 2010 s. 1345 och Rt. 1999 s. 922.207 Kanske kan förutsättningsläran således spela en fortsatt aktiv roll även inom den svenska entreprenadrätten.I Rt. 2010 s. 1345 framgick det enligt Bruserud och Hagstr�m att 36 avtalslagen, som är likalydande i svensk och norsk rätt, undanträngt förutsättningsläran, men att det för vissa utarbetade avtalstyper och avtalsvillkormåste finnas utrymme att tillämpa för

overhodet ikke har vaert en faktor ved overveielsen av hvilket tillbud entrepren�ren ville gi.211Bruserud och Hagstr�m menar att det är osäkert vilken roll 36 avtalslagenmed tanke på den praxis som H�yesterett utarbetat spelar i entreprenadrätten. Detta beror på att domstolen har haft en viss avvisande hållning till attanvända bestämmelsen på kontraktsförhållanden mellan kommersiella parter.212För norskt vidkommande är det alltså möjligt, men inte säkert, att förutsättningsläran fortsatt kan ha en position i entreprenadrätten. Norsk och svensk210Se Rt. 1999 s. 922 (s. 931).211Bruserud och Hagstr�m (2014), s. 257.212Se Bruserud och Hagstr�m (2014), s. 257.90förmögenhetsrätt har traditionellt sett ett gemensamt släktskap.213 Med tankepå att svensk och norsk entreprenadrätt delar tradition är det således troligtatt förutsättningsläran skulle kunna nyttjas även för svenskt vidkommande.Samtidigt följer av HD:s uttalande i NJA 1996 s. 410 att förutsättningsläranaktualiseras först om det saknar andra tillämpliga lagbestämmelser. Principen får således ses som ett komplement till avtalstolkning och ogiltighetsgrunderna i avtalslagen. Om förutsättningsläran ändå skulle äga tillämpninghade den troligtvis inte förändrat bedömningen då denna ställer upp ungefärsamma krav som bestämmelsen i AB 04/ABT 06 kap. 6 3. Det är fråga omvaga rekvisit; väsentlighetsrekvisitet, synbarhetsrekvisitet, godtrosrekvisitetsamt slutligen att avgivaren själv inte får ha orsakat att åberopad förutsättning fått ett avvikande utfall.Det kan också sägas att det Bruserud och Hagstr�m säger om bedömningenav riskkalkylen kan påverka tolkningen av förutsebarhetsrekvisitet och dendiskussion som förs i 4.2 om entreprenörens riskkalkyl. Särskilt det somsägs beträffande huruvida det förhållandet att entreprenören har tagit enchansning som senare faller ut negativt ska påverka bedömningen i en fö

bki/pong/statistiknyhet/byggkostnadsindex-for-byggnader-mars2022/::textByggkostnadsindex20(tidigare20benC3A4mning20Faktorprisindex)20fC3B6r,byggkostnaderna20med2092C620procent., Hämtat: 2022-05-02.SvD Näringsliv (I uppsatsen SvD Näringsliv, Prischock i byggbranschen), Prischock i byggbranschen, https://www.svd.se/a/5Ggyv1/prischock-i-byggbranschen, Hämtat: 2022-04-22.110RättsfallsförteckningMål T 5613-20 av den 1 december 2021 (Omsättningsmålet).NJA 2018 s. 653 (De ingjutna rören).NJA 2018 s. 171 (Leksaksaffären i Vimmerby).NJA 2017 s. 1195 (Skogssällskapet)NJA 2017 s. 203 (Kravmjölken).NJA 2016 s. 900 (Ersättning för förlorad fritid).NJA 2016 s. 1011 (Gripenhus).NJA 2015 s. 862 (Den uteblivna slutbesiktningen).NJA 2015 s. 3 (Gotlandsdomen).NJA 2014 s. 960 (Det andra bolaget).NJA 2013 s. 271 (Skadorna på Läckebys arbeten).NJA 2002 s. 630 (Restaurang Pel�)NJA 1996 s. 410.NJA 1994 s. 359.NJA 1983 s. 385.111NJA 1979 s. 731.Hovrätten över Skåne och Blekinge av den 17 april 1978 i mål T 188/76(Malmbetongmålet).112

om förutsättningskontrahenteningått avtal under följande premisser; (1) en förutsättning som varit felaktig, (2) dennahar varit synbar och (3) väsentlig för förutsättningskontrahenten samt (4) om det vid enobjektiv bedömning framgår att risken för felaktigheten bör ligga på medkontrahenten.38Läran saknar dock effektiv tillämpning vid ändrade förhållanden då rekvisiten ärallmänt hållna och domstolarna valt att sällan tillämpa den vid just dessa tillfällen.39 I31323334Munukka, J., Lojalitetsprincipen ett institut med framtid i avtalsrätten, NJM 2011, s. 87 ff.Nicander, s. 31.Nicander, s. 31 f.I 3,13 och Grönfors, K., Avtal och omförhandling, s. 17 ff. Se även Lundstedt, V., Grundläggningav en ny rättsvetenskap, SvJT 1928 s. 460 ff.35 Grönfors, s. 20 ff.36 Hellner m.fl. (2020), s. 62.37 Grönfors, s. 21.38 Hellner m.fl. (2020), s. 63 ff.39 Se exempelvis NJA 1924 s. 372; NJA 1997 s. 5; NJA 1999 s. 575; NJA 1999 s. 793.12NJA 1996 s. 410 framgår även att ogiltighet av ett avtal enligt reglerna i en allmänförutsättningslära kommer i fråga först om för en bedömning relevanta villkor, uttryckligaeller tolkningsvis fastställda, särskilda regler beträffande avtalstypen eller i övrigttillämpliga lagbestämmelser saknas. Vidare menar HD att läran ska ses som ettkomplement till avtalstolkning och ogiltighetsgrunderna i avtalslagen. Lärans begränsadetillämplighet resulterar i att det främst är 36 avtalslagen som tillämpas vid ändradeförhållanden samt avtalstolkning om omständigheterna för detta är för handen.2.3 Varaktiga avtalMomentana och varaktiga avtal kan skiljas åt såtillvida att prestationen vid momentanaavtal utväxlas samtidigt medan prestationen vid varaktiga avtal antingen sker i etappereller då en part fullgjort sin prestation helt innan motparten behöver utföra sin.40 Normaltkrävs även längre gående lojalitet vid varaktiga avtal än vid momentana avtal.41

ad från Ramberg skiljer Lehrberg på förutsättningsläran och 36 avtalslagen.Enligt honom behandlar generalklausulen inte felaktiga förutsättningar i sig. Endast närett avtalsvillkor får ett oskäligt innehåll till följd av felaktiga förutsättningar kanparagrafen tillämpas.168 Vidare utgår bedömningen för förutsättningsläran från partssubjektiva förutsättningar medan bedömningen enligt 36 avtalslagen är merobjektiverad.169 �ven följden av overksamhet från förutsättningsläran skiljer sig tillrättsföljden enligt 36 avtalslagen där avtalet i regel består men att villkoret jämkas.170På så vis kan det vara fördelaktigt att yrka på overksamhet med stöd av förutsättningslärani stället för generalklausulen då följden enligt den senare torde utesluta jämkning av helaavtalet i de flesta fall.163164165166167168169170Ramberg (2014), s. 109.Lindskog (2005), s. 293 fotnot 51.Se exempelvis NJA 1993 s. 319, NJA 1995 s. 575, NJA 1996 s. 410 och NJA 2004 s. 682.Jfr avsnitt 2.2.Runesson (1996), s. 106 f.Lehrberg (2019), s. 319.Lehrberg (2019), s. 320. Se även Hellner m.fl. (2020), s. 68.Hellner m.fl. (2020), s. 68.387 Viktig grund och andra tillvägagångssätt7.1 Viktig grund och 36 avtalslagenSom tidigare har poängterats föreligger likheter både i tillvägagångssätt och resultatmellan principen om viktig grund och 36 avtalslagen. Den stora skillnaden kan sägasvara att viktig grund leder till ett förtida utträde ur avtal och således är en uppsägningsregel. Generalklausulen å andra sidan är primärt en jämkningsregel vars huvudsakligasyfte inte är att jämka ett avtal till noll utan att ändra villkor för att balansen i avtalet skallåterställas. Däremot kan syftet bakom båda instituten te sig mer synonymt. Syftet tordekunna hänföras till att upprätthålla en avsedd eller i varje fall skälig avtalsbalans samt attinte tvinga in avtalsparter till avtalsbrott när fullgörelse f

s vilket i sin tur leder till att principen saknar praktisk betydelse. Mycket talardäremot för att ett prejudikat skulle kunna ändra den uppfattningen.Det som kan sägas om principen i sig är att den bör kunna tillämpas på alla varaktigaavtal där man kan finna en mer utpräglad lojalitetsplikt. �ven i varaktiga avtal som haren mindre långtgående lojalitetsplikt bör principen kunna tillämpas men medbedömningen för vad som föranleder viktig grund i åtanke. Varför den inte har tillämpatspå detta vis kan förklaras av okunskap kring läran, vilket i sin tur leder till att domstolaldrig prövar principen. Följden blir en ond cirkel som resulterar i att lagrummen ochprincipen faller i glömska.44Käll- och litteraturförteckningRättsfallHögsta domstolenNJA 1924 s. 372NJA 1946 s. 679NJA 1961 s. 642NJA 1962 s. 359NJA 1977 s. 5NJA 1979 s.731NJA 1981 s. 269NJA 1983 s.385NJA 1985 s. 178NJA 1992 s. 439NJA 1993 s. 319NJA 1994 s. 359NJA 1995 s. 575NJA 1996 s. 410NJA 1997 s. 5NJA 1999 s. 575NJA 1999 s. 793NJA 2004 s. 682NJA 2008 s. 24NJA 2009 s. 672HovrätternaGöta hovrätt dom 2009-06-04 i mål nr T 1927-08RH 2010:40Hovrätten över Skåne och Blekinge dom 2014-10-24 i mål nr T 2116-1345Offentligt tryckStatens offentliga utredningarSOU 1974:83 Generalklausul i förmögenhetsrättenSOU 1978:67 Nya bolagsregler m.m.SOU 1984:85 Handelsagentur och kommissionPropositionerProp. 1971:15 Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om förbudmot otillbörliga avtalsvillkor, m.m.Prop. 1974:29 Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen(1914:45) om kommission, handelsagentur och handelsresandeProp. 1975/76:81 med förslag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andrarättshandlingar på förmögenhetsrättens område, m.m.Prop. 1979/80:143 med förslag till ny lagstiftning om handelsbolag m.m.Prop. 1988/89:76 om ny köplagProp. 1990/91:63 om handelsagenturProp. 2008/09:88 Ny